celis blogg

...går också bra...:) Fast barnvagnen skulle ha en inbygd stol till mamman(eller pappan, eller någon annan), att inte tillverkarna har tänkt på det..:D

I måndags var jag och Alva ute i skogen. En hyfsat lång(för att vara jag) runda(ca 5 km) gick vi, fast det var varmt och blåbär plockade vi ett par stycken. Men det var för varmt för att fylla burken och Alva var inte helt nöjd med att ligga i vagnen. Backigt som bar den var det, riktiga monsterbackar både uppför och nerför, så jag var helt genomsvett när jag kom hem. Dagen avslutade vi i stugan med Alvas farmor och farfar. Farfar sjöng sånger för en nöjd Alva.

I dag ska vi på två-månaderskontroll, fast det är två veckor för tidigt, men det beror på semestrar och sånt. Förhoppningsvis är allt bra och Alva visar sitt bästa humör. Efter besöket ska vi ut på ett litet äventyr, mer om det sedan.

Nu följer lite bilder:


Så här filurig kan man se ut när pappa busar.


Vissa dagar är inga bra hårdagar, då vaknar man med Stig-Helmer-frisyr. :)


Det här är favoritställningen, sitta på mammas höft, helst ska hon gå runt samtidigt, inte stå still för länge. Man kan till och med somna i den här ställningen.


Mina två älsklingar!


På stan igår så fungerade nappen faktiskt rätt bra och skruttan fick lite sömn.


Vem är egentligen den där gula kycklingen sim springer om kring i lägenheten?


Sötaste leendet! :)

Det var allt för den här gången!

Kram
Lina

Idag är vi hemma och bara tar det lungt. Alva ligger vid bröstet och äter och ute regnar det. En dag som är gjord för att sitta inne och mysa. Kanske jag ska leta fram en bok sedan och läsa lite. Har hunnit läsa tre böcker den senaste veckan som jag rekomenderar alla tre. Två ungdomsromaner och en vuxenroman. Däremot så har jag inte orkat lägga in dem på bokbloggen, som nu legat nere ett tag. Det var Hermelinen av Lene Kaaberböl, som är del två i serien om Kat. Drakens bok, en fantasyungdomsroman, första i en serie. Den sista var Oscar och den rosa damen, en gripande och sorglig liten historia i brevform om en cancersjuk pojkes sista dagar. Kanske att jag längre fram får ork och tid att lägga in recensioner på Bokbloggen.


Så här fina kläder har jag på mig idag, en present från Martina och Magnus.

Vi överlevde igår, första dagen hemma på egen hand. Alva sov nästan hela tiden nere å stan, vaknade bara i slutet och krävde mat(som hon fick på busshållplatsen). Hon tyckte att det var roligt att åka buss, däremot var hon inte så förtjust i att ligga på rygg, så hon fick ingen massage på föräldrargruppen. Men vi skulle försöka öva på det hemma när hon har sina "lugan vakenperioder". Vi fick papper med beskrivningar med oss hem och ska repetera dem nästa måndag. Hon har fortsatt gå upp i vikt, så hon får i sig lite mat i alla fall. Det var roligt att träffa föräldrarna med bebisar igen. Alla utom två av barnen i gruppen har namn som börjar på A, det är lite roligt, som om föräldrarna inte orkade längre i namnböckerna. :)

Nu i förmiddags så bakade vi muffins tillsammans, Alva och jag. Fast hon sov mest i sjalen och jag rörde ihop ingredienserna. :D Morotsmuffins blev det, fast kanske lite för mycket kanel i, ska nog ha lite mindre nästa gång. Men den här gångenlyckades jag undvika att bränna dem i botten. Satte ugnen på enbart övervärme, ska prova det med andra kakor sedan. Hursomhelst så blev muffinsen fina och jäste inte över kanterna som de brukar, resultatet kan ni se ovan.



När Alva har ätit färdig så ska jag se om jag inte kan hitta på något att äta. Funderar lite på ungspannkaka, eftersom vi har så många ägg. Får se vad det blir.

Kram